Åre




 



Nu lämnar jag Ockelbo för fem underbara dagar i Åre med Janne. Jag är så förväntansfull, lycklig och varm inuti. Det ska bli helt underbart! Slalom hela dagarna, after ski, mys hemma i stugan framför brasan, god mat. ÅH! Lycka!!!

<3


Soft helg!



Vardagsglädje


Mellanlandning hos pappa innan bio. Hutt, hutt!


Onyttigheter ingår i biomörkret, sägs det.


Härlig film med mycket skratt. Nu vill vissa (jag) till Thailand igen.
 

Svenssonmat behöver inte vara tråkig och färglös.


Växterna längtar efter vår... å jag med!


Vårlängtan...



Nya tulpaner sprider färg i mitt vardagsrum!


Planerar sommarens odling...


Älsklingen.


Min bloggplats!


Livet på landet!


Studiebesök på en riktig gård. Jag hängde på grannen i dörren bredvid till hans jordbruk och gapade över antalet traktorer och arealen de brukar varje sommar. Herregud vilket jobb! OCh så fick jag se hur en havretork fungerar. Har väl aldrig tänkt på att havre måste torkas för att kunna lagras. Man har mycket att lära om bondelivet. Lär ju aldrig bli någon sådan själv, men det yrket intresserar mig - det ligger ju rätt nära trädgård i tänk och metod.

Han hade en hel del småtjurar också - fruktansvärt söta tycker jag! Skulle vilja ha en här i lägenheten, men det blir nog lite vääääl...

Kul var det i alla fall att ta sig en tur och se sig omkring i småbyarna utanför Ockelbo.












Färg!




Tulpaner gör människan lite bättre, lite vackrare och mycket gladare!
Färg - mitt i allt det svartvita, snöiga, gråa - lyser upp!
Speciellt då man får dem av någon man älskar.

<3


En fin överraskning!


Värdens finaste Janne var så go och tog mig med, för att hälsa på min farmor och farfar i Bomhus. Helt lyckat så var även långväga släkt där på besök i form av kusin Emma, Henric, hans Sanna och son Theo. Det var mysigt att träffa dem och att få presentera Janne, som betyder så mycket för mig. Theo var fikabordets centralpunkt, så klart. Vem kan undgå denna lilla goding??











Sötplutten! Det är så fint att farmor och farfar (som inte fastnade på kort denna dag) fått sig ett barnbarnsbarn. En liten Markströmmare som ska föra släktnamnet vidare. Det vet jag betyder mycket för dem.

Tack Janne för att du följde med mig, du är underbar! <3


En skymt av solen!


Jag blev lite lycklig i hjärttrakten då jag vaknade till solsken. Sånt kan man inte få för mycket av i februari. Och kallt var det också, så där knarrande, frasande kyligt. Samma dygn, men på natten passerade termometern -30 graders sträcket. Burr! Tur att man har tak över huvudet. Här kommer några bilder från min och lillgrodans promenad.

Vid wij trädgårdars entré.


Min fina gamla skola - jag saknar att vara där.


En otroligt intressant människa vid namn Jan Anders. Moa och jag tycker om honom.


Man skymtar de vackra bergen.


Guldglitter på det iskalla vattnet.


Grinden in till evigheten?


Jag kan stå och se på vattnets vägar huuuur länge som helst.


Ett hus på min gata.


RSS 2.0