Alla helgons afton...







Ikväll hoppas vi att ni finns med oss, mormor och morfar.
Ni är saknade och älskade.

<3



Kreativiteten var det ju...







Ett urval då. Se förra inlägget.



Höstfix och fina männniskor!







Jag har höstfixat lite här. Det är alltid kul att skapa något av det som naturen har att ge, gratis. Och vackert blir det med så enkla resurser. Idag har jag gjort en gravkrans till allhelgona. Kommer pryda fint bland alla ljus. Det är så härligt att hålla på med kreativa saker. Jag mår bra då jag får skapa.

Igår skapade jag och Malin för fulla muggar. Vi hade myskväll med god mat och hantverk. Jag stickade på medan Malin sydde på en vacker kjol. Superduktiga var vi! Ska försöka fota mina alster snarast, så ni får se.

Hade ju den där redovisningen av projektet vårdvetenskap igår också. Det gick bra och läraren var jättenöjd. Personligen tyckte jag att nervositeten sabbade lite för mig, men det märkte tydligen inte publiken - skönt! Jag har så goa klasskamrater som jag verkligen tycker om. En utav dem kom fram till mig igår och sa att hon verkligen, verkligen hoppas att jag kommer in i Ockelbo nästa år. Att jag är som klippt och skuren för det. Sånt värmer ju som en varm filt!  

Nu ska jag slappa med några tidningar och verkligen njuta av lugnet för en stund. Hoppas ni mår bra och får en trevlig helg! <3

KRAM!



Tornadokaos och helgresumé




Ny hårfärg och resultatet av mitt "sticka mössa projekt".


Jag är så glad att så många (enligt mina mått mätta) engagerar sig i min blogg. Det ser jag på era kommentarer och ni får mig verkligen att vilja skriva lite till och liiite till. TACK!

Mitt liv rullar på. I helgen var det till släktens stora glädje paltkalas hos farmor och farfar. Underbart gott! Kul även att träffa på storkusin och hans Sanna. De berättade att de har köpt tomt och ska bygga ett sprillans nytt hus. Ojoj, vilka framgångar! Happy for them. :) Söndagen tog mig till Gävle. Träffade älsklingskusin (en av dem) och vi tod en långfika på mysiga nyöppnade cafe Mocca (tror jag det hette). Verkligen en mysig miljö och GODA fikasorter. Sen blev det en snabbis nere på stan och jag fick ett infall. Kom på att jag var asless på min utväxt och frågade kusinen om hon hade lust att göra nåt åt det.

Sagt och gjort - tack vare henne är jag nu utväxtfri och askblond. Jag är nöjd med resultatet och det känns askalas att slippa sin utväxt. Hoppas den icke återvänder till mitt huvud, då jag satsat på att färga till min naturliga hårfärg. TACK FÖR HJÄLPEN MICKAN!

Idag har det bara varit ett evigt pluggande. Jag känner mig jävligt ambitiös om jag ska vara ärlig. Skönt då svåra uppgifter förvandlas till hanterbara projekt. Tror jag kommer lyckas bra då det är dags för redovisning på torsdag.

Slutligen vill jag delge er en bild av hur det kan se ut då min lilla tornado till vovve har LEKT med stora bokstäver. Hon plockar helst fram ALLA sina leksaker och sprider dem över hela huset. Hon satsar nog på att bidra till en hjärtinfarkt för sin matte, då hon om natten (på grund av för stora koppar te) är på väg till toaletten i mörkret och kliver på en piplekask som skriker HÖGT = chock. Ahhh... det är tur för henne att hon är så söt. Haha!




KRAM! <3



Ruggrugg...





Allt är bara plugg just nu. Plugg, plugg, plugg. Intressant men jäkligt utmanande! Sitter med bokhögar på flera decimeter framför mig och försöker producera kloka arbeten, heja mig! Känner mig lagom. Lagom pigg, lagom trött, lagom lugn, lagom nöjd, lagom... redovisning o morgon och sedan helg. SKÖNT!

Lite missnöjd över att jag börjat få ont i halsen bara. Men, men - känner jag mig själv rätt så är jag pigg i morgon igen. Lyssnar på Imogen Heap och försöker värma fötterna mot elementet. Det märks att det är höst nu. Kallt. Ruggigt. Blött och mörkt. Tänk vad lycklig man är som har tak över huvudet. Sänder en tanke till alla hemlösa. Fruktansvärt att detta existerar i ett land där så många lever i överflöd...

Nu ska jag leta upp ett par raggsockor. <3



Hur körda är vi egentligen?



Innan jag skriver ner det jag nu kommer skriva vill jag göra en sak klar och tydlig: Jag riktar inte mina ord till någon särskild. Jag pekar inte ut någon. Skriver inte för att såra eller för att höra någon försvara sig. Jag skriver för att jag undrar...

När slutade vi bry oss om våra medmänniskor? Jag är helt övertygad om atta ALLA människor har känt sig svikna någon gång då de behövt kärlek och värme som allra mest. Ibland skäms jag över att höra till den stora befolkningsgrupp som kallar sig "människa". Jag skäms då jag ser och hör hur vi sårar varandra. Och det som gör mig som mest ledsen är; att de som sårar ofta inte ens förstår att de gör det. Jag är inte perfekt och jag har med all säkerhet sårat andra människor och för det är jag ledsen och ångerfull.

Det har hänt att jag sett glimtar ur svt:s satsning "Den stora resan". Idag gjorde jag det och jag kände direkt att jag inte passar in här i Sverige. Jag står inte ut med hur vi lever. Nåja jag ska komma till saken.

Jag har ett så stort behov av att få ventilera, men oftast hittar jag ingen att prata med. Ingen jag kan öppna upp inför. Och skulle jag mot förmodan finna någon, så har den personen absolut inte tid eller intresse för att höra på mitt gnäll. Jag lovar, till och med tv-apparater fulla med reklamavbrott går före. Tv är allt för dagens människor – viktigare än medmänniskor. Ja, det låter jävligt gnälligt när jag säger det. Jävligt självömkande eftersom det är jag själv som blivit utsatt för detta. Men jag lovar er, jag hade lidit lika mycket om det var någon annan än jag som fått höra dessa ord. Hur jävla körd är inte vår mänsklighet om det får vara så här?

Ett annat exempel är:

Flicka: Frågar en vän om det skulle vara okej att hon tittar över för att se på ett tv-program tillsammans med henne. Vännen ska ändå se programmet med sina nära och flickan är i stort behov av sällskap för att inte drunkna i sig själv.

Vännen: Svarar flickan med orden: Nej tyvärr. Det är så många här i kväll att du inte får plats i vår soffa...

Jag lovar er att flickan hade kunnat tänka sig att stå intryckt i ett dammigt litet hörn i vardagsrummet, bara hon hade fått tillgång lite mänskligt sällskap. Men som jag sa tidigare: Hur jävla körd är inte vår mänsklighet om det får vara så här? Det hade varit gulligare av vännen att sparka henne hårt i magen istället.

Usch, jag avskyr verkligen mänskligheten ibland. Det är en evig tur att djurvärlden finns. Ett djur sviker aldrig sin vän för en tv, eller en dator, eller någonting annat materiellt på hela jorden. Ja, om det inte handlar om nåt ätbart så klart... haha.

Åh vad skönt det var att avreagera sig. Å ni, jag behöver absolut ingen medömkan. Allt jag vill är att väcka tankar. Att vi tar hand om varandra lite bättre i denna värld.


God Natt!



Turn our golden faces into the sun





Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why dont they stay young

Its so hard to get old without a cause
I dont want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever

So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever
Forever young, I want to be forever young
Du you really wanna live forever, and ever young

- Alphaville


En dos Skäringer



Åh vad det var skönt med helg. Jag har verkligen slappnat av. Visserligen pluggat lite, men mest gjort sånt jag själv velat. Stickat 2 mössor, hälsat på släkt, läst, promenerat, sett film... ja, sånt där trevligt. I eftermiddag har jag försökt skissa upp en trädgårdsritning. Uj vad tid det tar för nån som icke har gjort nåt liknande förut. Åsså får jag så jäkla ont i ryggen av att sitta och kontorsarbeta - stackars mig!

Jaja... Jag köpte en ny bok igår, med kåserier. Mia Skäringers kåserier - "Dyngkåt och hur helig som helst". Så underbart bra! Många retar sig säkert på henne, men jag tycker att hon skriver helt fantastiskt. Hon beskriver livet precis så som det känns och förespråkar den vanliga människan. Det känns så jäkla viktigt i dagens samhälle, där alla (särskilt unga kvinnor, tonåringar) försöker vara nåt helt annat än de egentligen är. Plastiga, översminkade, klonade, maskerade - u name it. Mia är nog den skribent som har kommit allra närmast att sätta ord på det JAG känner. Hon är grym!

Nu ska jag sova. I morgon ska jag lämna blod och jobba mer på min skissuppgift. Måste även läsa igenom en hög med projekt. Hej och håååå.

Ska försöka uppdatera snart igen. Kram!



<3





Tack till alla som visat sin omtanke i föregående inlägg. Det värmer. Jag är okej, bara väldigt känslig för stress. Det är mycket just nu. Mycket jag bör ägna mig åt. Känner att det vore helt okej att kunna klona sig för en stund. Jag känner mig ovan med högskoleplugg - har inte lärt mig att sålla, har inte gjort någon redovisning/något seminarium på den här nivån tidigare. De andra i min klass är vana, det stressar mig. Jag vet inte hur nivån ser ut. Det stressar mig även att jag ska ha sökt en massa utbildningar senast i morgon. HUR SKA JAG HINNA??? Att jag dessutom saknar mitt sociala umgänge samtidigt som jag bestämt drar mig undan - det gör mig less. Allt kretsar kring att hinna och prestera.

Ja, jag vet. Det är inte livet det gäller. Jag behöver inte ta detta på blodigt allvar - jag bör ha kul istället. Och missförstå mig inte, jag vill plugga det jag pluggar. Jag trivs med alla nya människor i klassen. Jag har nog bara inte riktigt hittat hem.

Jag känner mig själv och vet hur jag ska göra för att hantera situationen, ni ska inte vara oroliga. Jag behöver bara lite tid för mig själv. Jag är snart på banan igen. Lovar! Jag måste bara öva på att gå på högskolan helt enkelt. Och att ta livet som det kommer. Jag lever och lär.


I’ll rent a house somewhere
I’ll listen to Biosphere
and all I see there
a straight line in the atmosphere
every hour will be longer
and I’ll linger with pleasure

the only visitor I will invite
is the whispering wind or the sunlight
I’ll leave all disturbants at home
the evening papers and the telephone
but I’ll bring my memories
despite everything
I hope life will miss me

maybe this is wishful thinking
and maybe I’ll just keep on sinking
but sometimes it’s enough to know
that there is a place where everything is on hold
where the hours will be longer
and I’ll linger with pleasure

- Ane Brun



Pasteller tidigt en morgon...













Jag vill inte göra er uttråkade med mitt klagande på livet. Det är så mycket roligare att visa vackra bilder. Men sanningen är att jag är "kinda low" nu. Behöver inte säga mer. Om jag verkar off och otillgänglig så är det för att det är sant. Jag är off. Tur att naturen är så vacker att den kan överspegla min grå insida.



Segersta och Ekocentrum "växhuset"










Länk: Växhuset

Växhusets Ekocentrum är ett ekologiskt demonstrations- och utvecklingsprojekt i Söderhamns kommun. De arbetar med permakultur för en hållbar utveckling. Att lära oss att fånga in och utnyttja solen för att skapa sunda och välmående bosättningar är vår mission. Ekocentrum drivs av Växhuset Ord & Jord.

Hit åkte vi på onsdagen för att lära oss mer om alternativa värme- och energikällor, ekologisk odling, kolning och mycket mycket mer. Vår guide Ralf var otroligt duktig och inspirerande och en sak ska ni minnas. Det här stället har en butik med närproducerade varor, ekologiskt café, vandrarhem och härlig naturmiljö att promenera i. De tar även emot folk som vill vara med i deras verksamhet och lära sig mer om miljötänk. Superintressant och verkligen jordnära, varma människor.

Åk dit!!! 


Fornwij...



















I tisdags var jag med min stora klass till Fornwijs marker och skulle ha en riktig utedag. Där var det otroligt vackert och solen sken så klart! Vi tände en brasa och påbörjade vissa övningar. Men efter en timme tvingades jag avbryta allt för att ta första bästa tåg hem. Hade panikont i magen, kramper som hette duga.

Tjejvecka...  det var överjävligt hela dagen ut och jag är glad att jag åkte hem då jag gjorde de. Annars hade jag nog fått välja ambulansfrakt. Typ. Aja... ska kolla upp mig om någon vecka så det inte är nåt på tok.

Jag hann i alla fall fota lite av Ockelbos vackra natur. Blir mer och mer fäst!

Kram!!!



Ockelbo och Brämmen










Första veckan i Ockelbo avklarad. Visserligen bara 2 dagar, men ändå. Vi var och naturfröjdade oss på Rönnåsen på torsdagen. Hade undervisning, skissövning, fick se vackra ställen - bland annat en enorm klapperstens-ås mitt i skogen. Häftigt! Tyvärr har jag de bilderna på mobilen. Ska se om jag kan publicera dem sen. Vi blev även tilldelade undervisningsplanen med många arbeten att utföra. Jag har 2 egenuppgifter och ett projekt som måste vara klara den 16:e. Gaaah!

Första uppgiften började jag med idag, på stranden. Vi ska göra en självstudie i naturen. Vädret var perfekt och det skulle ha varit perfekt om jag inte haft så ont i mage och rygg och lidit av grym pms. Tjejvecka på väg. Jag gjorde det jag skulle i alla fall och fick mig en fin strandpromenad. Blev några bilder också.














RSS 2.0