Ett steg fram...





Ont i magen, ont i magen, ont i magen. Jag måste upplysa er om att jag är en kämpe. Varje dag jag mår riktigt, riktigt bra och har mycket självförtoende - sätter jag mig ner och begraver mig i pluggansökningar. Fast att jag vet att jag kommer frå ont i magen av det. Eftersom det är så många känslor inblandade i alltihop. Men jag sätter mig ner och gör vad jag borde. OCH IDAG mina vänner, idag är stora dagen D.

Jag har frankerat och adresserat. Slickat kuvertlim och vinkat av. Ja, 7 ansökningar hamnar på gula lådan idag. Jag är både lättad och tyngd. Lite uppspelt och mycket nervös. Jag vill ju plugga nu i höst - det är dags. Men jag vill inte lämna mitt liv här hemma. Alla jag älskar, det som ÄR mitt liv - det jag lever för. "Ja men allt det där finns ju kvar där, och du kan hälsa på" - säger folk. Men vadå? Det är inte till någon tröst, det gör det inte lättare. Men jag ansöker nu. Jag ska skicka in fler kuvert, men de första är postade nu i alla fall. Stolt, rädd.

Fråga inte mer. Jag berättar då jag orkar.

Eller okej, alla ansökningar vänder sig till "Behandlingsarbete, behandlingsassistent, psykosocial rehab, socionom, behandlingspedagog" osv, osv... ni fattar genren.

Kram... <3 


Allt är bättre nu...







Ja, allt känns mycket lättare att hantera. Om man står ut under ett par kolsvarta, slemmiga ångestdagar, så brukar allt till slut vända och bli ljusare. Det ljusnar nu!

Jag är glad att jag är stark och verkligen står ut den tid som krävs, för att få allt att vända igen. Att jag har kraften som behövs för att inte göra nåt dumt. För det ska jag säga er - i det tillståndet ligger "dumma handlingar" väldigt nära till hands. Väldigt nära. Jag är övertygad om att personer som tagit sitt liv har kännt precis så som jag beskriver, då de tog sitt beslut. Exakt så. Ja, det gäller att hålla ut. För då allt lägger sig, då det ljusnar - är det värt allt! Då är livet värt att levas igen...

It's that time of the month... ja. Ont i magen, ont i ryggen, ont överallt. Men det är en befrielse att känna hur den psykiska smärtan övegår i fysisk. För dagarna innan mens mår man inte bra. Inte jag i alla fall. Den var tidig den här månaden, därför kunde jag inte sammankoppla ångesten med detta. Jag trodde jag höll på att bli galen. Men så kom förklaringen - och nu mår jag bra igen. Det är så mycket lättare att hantera livets bekymmer då allt satt igång. Man blir klarsynt.

Idag fick jag en present. Ljudboken där på bilden. Fick den av Annette eftersom jag hjälpt henne att bege sig in i mp3n:s värld. Instruerat, lagt in material och så. Nåt jag så gärna hjälpt till med utan besvär så klart. Så kommer hon mitt i middagen med den presenten. Ack så gulligt! Jag log så stort med persilja mellan varje tand. (Ja, vi åt persiljefisk till middag.) Haha! Har snart lyssnat klart på första skivan av 11. Den är rolig och intressant. Jag älskar Marian Keyes.

Tack för stödet i följande inlägg mina vänner. Ni får mig att orka lite till.

Kram och puss! 
 


:'(



I think I'm loosing hope...
I think I'm loosing it.






The end is near...






Larry West är upphovsmakare till dessa bilder. Jag tycker att lilla roboten är ursöt och jag önskar att jag var dess rättmätige upphovsman (kvinna?).

För övrigt har jag nackspärr. Ont.

Aj.


Okej...





Jag tror att jag kan andas nu igen. Kanske till och med tro lite mer på att det blir bra - in the very end. Chocken börjar släppa, jag blir lyckligare nu. Känner större tilltro. Tänk om. Tänk om. Tänk om det slutar med glädje! Det är vad jag tänker tro från och med nu. Men ni kan hoppa upp och sätta er på att jag är rädd, men glad, men rädd. Och lite frustrerad över att jag pesonligen inte har nån makt över detta. Jag kan inget göra. Bara hoppas och be för framgång.

Det kan i alla fall inte bli värre än det varit. Tänk vad åtta timmars sömn kan göra för psyket, om man befinner sig i rätt stadie. Tack gode gud... 

 

Ont ont ont i hjärtat.



If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
And I'd stay

I don't know why I did the things I did
I don't know why I said the things I said
Prides like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons, they wound sometimes
I didn't really mean to hurt you
I didn't wanna see you go
I know I made you cry, but baby..

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
And you'd stay

If I could reach the stars
I'd give them all to you
And you'd love me, love me, like you used to do

Ingen sångtext kan beskriva bättre hur jag känner. Det kom in  en ängel i mitt liv idag och sa till mig - att hon kanske kan ordna upp mitt livs största misstag. Mitt livs största sorg. Nåt jag ångrat och gråtit över så många år. Skämts över och förträngt - försökt glöma men aldrig kunnat. Det känns precis som i den här sången, jag skulle göra allt för att få det hemska ogjort. Jag hade allt och förlorade det på en dag.

Tänk om allt kan ordna sig till slut? Tänk om den där ängeln verkligen kan rätta till min stora sorg, min förlust? Då kommer jag aldrig mer begära nåt mer i livet. Då har jag allt jag önskar igen. Det känns för underbart för att vågra tro på. Jag vågar inte tro, men jag hoppas. Önskar. Ber.

Åh, jag har så ont i hjärtat.



´

Älvkarlebypromenad...





Idag fick jag för mig att jag var less på att gå mina vanliga rundor här i området, så jag for till Älvkarleby. Solen har strålat hela dagen och jag är djupt tacksam för detta. Vi tog rundan runt fallen, Moa och jag. En mysig slinga som jag gärna promenerar. Kände mig som en turist i min egen hemby, eftersom jag hade med kameran i högsta hugg. Älskar att göra små utflykter i närheten av där jag bor. Man behöver inte åka långt för att känna sig bortrest. Haha.

Jag njöt hela tiden som vi gick där, vovven och jag. Solen värmde och fåglarna kvittrade. Jag samlade energi så det bara stänkte om det. Helt ljuvligt...

Då jag kom hem igen väntade fröken Eva Blixman's paket i postlådan. Hurra! Känns jätteroligt att få en sån överrakning. Ska bli så kul att prova mina nya baksaker någon dag framöver. Kanska brilljera med en snygg påsktårta? Hmm?

Nej, nu ska jag lägag upp några Älvkarlebybilder. Så att ni blir sugna på att besöka detta fina ställe i framtiden. Welcome.

Kram och kram! <3































Hutter och trötthet...






Huttrig dag. Fryser och fryser. Kommer inte bli varm sen den snöstormen, känns det som. Men jag har gjort allt jag kan. Letat fram filtar, tänt ljus, kokat te och klätt mig varmt. Det borde ju hjälpa, snart.

Dagen blev mysig då Annette kom hit och fikade med mig. Underbart härligt att få nån att prata med. Nån att roa sig med. Jag tycker så mycket om henne, min söta vän. :) Hann även städa, skotta snö, läsa bok, gå ut med Moa och så denna tisdag. Nu är jag skönt trött, så jag planerar för en tidig kväll för en gångs skull. Kanske blir det av också...

Fick en ny bok på posten idag. Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". En mycket stark bok där Ann med korta, koncisa meningar beskriver hur det är att leva i ständig ångest. Jag har inte hunnit läsa så långt, men jag tycker mycket om hennes beskrivande inlevelse. Även den mest tröge person kan förstå hur det kan kännas att vara sjuk i själen, då han/hon läser denna bok. Kan varmt rekomendera den. Jag tror att folk i samma situation kan finna tröst och styrka i hennes berättelse, eftersom hon faktiskt ännu lever och kämpar. Det går, även om det är mörkt just nu.

Bjussar på en bild på sötaste Moa i sin bästa position. Snarkandes. Man blir ju lite avundssjuk på hennes förmåga att bara knoppa av på ett par sekunder. Hihi.

Hoppas er dag varit bra. <3

Kram!



AAAARRRGH!



Jag tror fan inte att det är sant. Jag skulle kunna mörda någon av ilska. Jag vakande i morse med fint väder utanför fönstret. Hoppade piggt ur sängen och såg fram emot att komma ut.

Hinner bara gå ca 50 meter så börjar det snöa. Sen snöar det lite till, sen blåååser det. Därefter haglar det på mig under resten av promenaden. Jag gick där och stretade medan iskall snö piskade mig i ansiktet och rann ner för kinderna. Mascaran smetades ut och jag svor. Jag var så kall och blöt att jag trodde ansiktet skulle lossna. AJ vad huden värkte. Självklart gick jag en lång promenad, och därför var jag helt förstörd då jag äntligen kom hem. Kan ju meddela att jag var tunnt klädd också, med tanke på den blå himlen innan helvetet bröt loss.

Ca 3 minuter efter hemkomst slutar det snöa och himlen spricker upp med ett leende.

FUCK SNÖ!

Äppelmuffins...






Känner mig som en värdig vinnare av Blixmans pris, då jag lustigt nog bakat muffins denna dag. Äppelmuffins blev det, med mycket kanel på. Det var Annica som inspirerade mig här om dagen då vi bakade hos henne, så nu satsar jag på massproduktion. :) Hihi!

Ville ju bevisa för er att jag minnsann kan grunden till goda cupcakes. Hur det blir med dekorationsfärdigheterna är en annan femma, men den som övar, hon lär sig! Eller hur?

Kram till er.



Hurra, jag vann!



Just exakt nu är jag jätteglad. Jag har vunnit en fin tävling hos fröken Blixman. Känns ju mer än härligt, då jag haft en ganska irriterande dag. Det har snöslaskat ute, jag har spillt varmt kaffe över mig och brännt händerna, spillt mjölk över köksbordet, skurit mig i fingret och halkat ute med vovsingen. Med andra ord en ganska så otursfylld dag.

SÅ HÄNDER DETTA!

Ska bli roligt att prova på att tillverka några flådiga cupcakes. Jag har ju suktat och dreglat över Eva Blixmans fina bakverk i många år, så det känns jättekul att vinna detta kit. Tack snälla söta för att du drog just mig till vinnare. <33

Massa kärlek!



Bilden är Eva's.



Varför finns det inga resurser?






Jag är ganska trött nu och det är skapligt sent. Men jag känenr att jag vill skriva lite innan jag lägger mig. Än en gång vill jag tacka alla mina besökare som tar sig tid att läsa och kommentera mina inlägg. Jag blir väldigt glad då jag läser och begrundar era tankar.

Igår hade jag en finfin dag. Det var helt okej soligt och dagen kändes aktiv. Träffade lillkusin på förmiddagen. Han var här hemma och spelade "Donkey Kong". Vilken hejjare han var, trots att han var nybörjare. Det märks vad han har för intressen. På eftermiddagen var jag till Gävle och såg Anette Nordins utställning på galleri Lätting. Utställningen var gripande, som alltid. Jag är så stolt över min vän. Hon har ett enormt mod som blottar sina svagheter. Jag beundrar hennes drivkraft och det sätt hon visar psykatrivårdens många knepiga sidor. Vi kan inte belysa problemen inom psykiatrin för mycket. Tvärtom ska sanningen ut i dagsljus. Heja Anette!

Kvällen spendearde ihop med Annica. :) Vi bakade äppelmuffins, drack te, gick på bio och såg "En shopaholics bekännelser" och avslutade på Subway med en nattamacka. Mums! Filmen var härlig. Fägglad, pigg och rolig. Klart värd pengarna. Både jag och Annica kände att vi måste göra om denna kväll någon gång. Allt var super...

Denna dag har rullat på fort. Jag har bland annat hjälpt till med att städa ur ett hus, efter att ägarna avlidit. Jag och två andra tappra själar röjde runt bland alla triljarder saker och försökte skapa struktur. Vi var väldigt duktiga, men det är mycket kvar att dona med. Det känns ändå helt okej. Jag trivs med att ha saker för händerna. Mår bra av att fokusera på något. Det fyller på med energi i själen!

Under kvällen har jag suttit och förfasat mig över livets baksidor. Återigen har jag fått svart på vitt på hur dåligt en del unga männsikor mår. Det är skrämmande. Man blir så maktlös och trött. Och ARG på hur förjävla dåliga vi är på att ta hand om varandra och finnas där. Stötta och vägleda. Varför finns det inga resurser? Varför lägger Gävle flera miljoner på att bygga om stortorget, då våra ungdomar i staden snart går under av ångest? LÄGG PENGARNA PÅ NÅT VETTIGT NÅN GÅNG! Se till att det finns vårdpersonal, psykologer, rehabliterare, stööööd! Ska vi acceptera att en ung människa som för någon vecka sedan nästan tog sitt liv, nu sitter ensam hemma på sitt rum och önskar livet ur sig? Utan stöd, utan hjälp? Jag tycker det är sinnessjukt...

Så... nu fick jag avreagera mig lite...

För övrigt är jag uppslukad i en fantastisk bok. "Det räcker inte mer kärlek". En story om en pojke med autism och hur familjen får kämpa för att skapa bra förutsättningar för honom. Boken är oerhört gripande och upplysande. Man får en djup förståelse för hur det är att leva med ett barn med autism. Vilekn evig kamp föräldrarna driver. Jag tycker att alla ska läsa den boken. "Jenny Lexhed" heter författarinnan.

LÄS!

Nu ska jag krypa i säng tillslut. Sköt om er mina vänner, på återseende. <3



Ann Heberlein



tv4.se/1.283438?videoId=1.901254
(Ann  Heberlein berättar om hur det är att leva med manodepressivitet.)

Kolla länken och förstå mig. Jag är inte manisk, men jag känner igen SÅ mycket av det hon sätter ord på. Gör mig den tjänsten att lyssna. <3

Kram!


Solsken!




Åh, jag trodde jag skulle börja gråta då jag kände att dagens sol faktiskt värmde i ansiktet. Jag var så lycklig och så lättad... Efter långpromenaden tog jag med mig Moa till sommarhagen, gjorde en brasa och åt picknick i solskenet. Sedan satt jag där i vandskyddet och bara njöt av värmen, smältvattnet som droppade och måsarna som skränade i skyn. Det är i såna stunder som jag är som lyckligast, det är då livet är värt allt!

Jag stannade där i säkert tre timmar och bara andades, njöt och samlade energi.

Nu i kväll har jag fyllt i utbildningsansökningar och skaffat personbevis från skatteverket. Det är en hel del fix kring pluggsöket. Jag är halvvägs till att kunna skicka iväg breven. Ibland får jag kraft att jobba med det där, men oftast gör det bara ont. Idag hade jag en så pass bra dag ändå, så jag orkade. Det gick...

Det uppstod sorg i mitt hjärta då jag fick veta att Bygglov har sändningsuppehåll nu. Sista avsnittet var i kväll. Jaja, då har man något att se fram emot i höst då. Bara att gilla läget. Nu, nyss såg jag repris av "Efter tio" som finns på webben. Fick tips från flera håll igår om att hålla koll på programet under denna vecka. De kör en ride om "att ha ont i själen". Mycket intressant och jag blir så glad att se att media satsar på, att prata om psykiskt lidande. Ju mer vi pratar om det, desto mer upplysta blir vi. Eller hur? Jag har bara bra tankar kring de två avsnitt som hitills sänts, och jag kommer följa kommande sändningar - as well.

Nu ska jag sova och förhoppningsvis vakna till ett värmande solsken även i morgon.






Godnatt!


My theme...






So I found a reason to stay alive
Try a little harder see the other side
Talking to myself
Too many sleepless nights
Trying to find a meaning to this stupid life

So I found a reason
To let it go
Tell you that I'm smiling
But I still need to grow
Will I find salvation in the arms of love
Will it stop me searching
Will it be enough

The first time to really feel alive
The first time to break the chain
The first time to walk away from pain

This could be the first day of my life.


(Hopplock från Melanie C's låt. "The first day of my life". Idag ska inget stoppa mig, idag ska jag må oförskämt bra. Det har jag bestämt. Nu vänder det...)


Minnena följer med oss livet ut...






En kopp te i handen och en värmande halsduk kring halsen - det gör mig varm igen, trots att jag fryser ända in i själen. Mest i själen fakiskt. Det borde vända snart, jag borde bli glad snart. Det blir jag nog...

Men det är svårt att acceptera att en del sår aldrig någonsin läker helt. Ärligt talat har jag sår som fortfarande blöder rejält, trots att år av tid har passerat. Inte konstigt att energin bara rinner av mig ibland. Alla människor har hemligheter de aldrig kommer dela med sig av till någon annan. Så även jag. Hellre blöder jag livet ut. Hellre skriker jag mina tysta ångestskrik ner i kudden om natten. Vissa saker ska aldrig berättas.

Undrar vad det är som gör oss människor till de självplågare vi egentligen är? Visst är vi alla självplågare? Vi skäms och vi syndar, vi ångrar och vi tappar fattningen. Minnena följer med oss livet ut och så länge vi kan tänka, kan vi också minnas - och ångra. Ånger är ett gift. Särskilt om det finns med en under en hel livstid. Ånger bryter ner och förstör. Gör oss ledsna över något som alridg går att förändra. Ånger ÄR ett gift.

Glömska är en befrielse. Ibland. Glömska kan mota bort ånger och tårar. Kan lägga sig som mjuk vadd kring ett skadat hjärta och bedöva smärtan som bor där inuti. Glömskan är vårt inbyggda prozac - en hjälp för oss att överleva. MEN - ibland tar minnet överhanden. Plötsligt far bilderna fram genom huvudet och smärtan hugger som en kniv djupt in i hjärtat. Då skyddar inte glömskans vadd.

Har man tur så rinner smärtan från minnet slutligen undan, för att ersättas av glömskan igen. Då är man redo att åter resa sig och leva ett tag till. Låta det svåra sköljas bort - flyta in i en vrå i ditt hjärta. Vaggas till ro och kanske slipper du minnas under lång tid. Det är det som kallas glädje. Att glömma bort det som gör ont. Då är du lycklig igen.

Eller? Är allt en enda evig cirkel? Ett hjul som snurrar så vansinnigt fort?

(Jag är inte så depressiv som det låter - jag hara bara djupa tankar just nu.
Oroa er inte.)


Den bleka solen...



Igår och idag har jag sett solen. Det var som att sätta en uttörstad blomma i friskt, kallt vatten - åh vad jag sög åt mig energi. Ändå är det långt kvar till harmoni. Men jag gör allt för att komma dit, så fort jag kan. Idag var Moa och jag och promenerade längs havsbandet vid Långsand. Där har vi inte varit tididgare och det var mig en glad överraskning hur vackert och stillsamt det var där borta, trots den grå naturen. Dit kommer jag absolut att åka igen för att samla kraft.

Känslorna svänger mycket just nu. Jag är glad och ledsen, lugn och panikslagen om vart annat. Försöker att leva i nuet och tar vart tillfälle i at att njuta av de små sakerna i livet som gör gott. Fågelsången. Takdroppet. Den bleka solen. Jag gör det bra - njuter på ett fint sätt. Men jag har dålig kontroll över känslorna då ångesten kommer. Försöker att inte tappa greppet, men det är ett helvete stundom. Då önskar jag mig långt, långt bort.

Nu ska jag i alla fall ta på mig storstövlarna, gå ut och torka av bänken som står ute långs husväggen. Sen bara sitta där en stund och vända anskitet mot den lilla sol som faktiskt strålar där ute - bakom ett tunt molntäcke.

Skriver snart igen.




Snuttetussen min! <3







Det är inte konstigt att jag är så kär i min Moa! <333

Titta bara på henne
!



Vi var äkta pyromaner!





Idag är en riktig "trött-dag". Det är jämngrått ute (som vanligt) och ögonlocken känns redigt tunga. Usch! Ändå har jag sovit skönt i natt. Jaja, bara att tillåta sig själv vara en mumie en dag, det kan inte skada - så länge ingen kommer hit och ringer på dörren. Haha.

Igår däremot, var jag riktigt aktiv. Gick en långis med Moa i slasket och donade hemma. Vid två åkte jag till Högmo och träffade Johan. Vi tog bilen och åkte och köpte korv och bröd. Sen drog vi ut i naturen och grillade. Wohoo! Vi var äkta pyromaner och ståtade med en grym eld. Synd bara att den slocknade lika fort som den tog fart. Efter lite om och men fick vi i alla fall till en skaplig glöd. Vi grillade våra korvar och muppade runt. Moa var också med och åt korv.

Under kvällen var vi i Högmo och spelade gamla nintendospel sen barndomen. Kan lova att jag var riktigt usel på att spela med tangentbordet - och Johan sög nästan lika mycket. Tacka vet jag dosorna som fanns förr, då rockade jag på Mario Bros. Hehe. Lovar! Jag skrattade så jag fick kramp denna dag och hade så trevligt.

Innan jag for hem fick jag minsann kopior på en massa bilder. SÅ KUL! Speciellt glad blev jag för foton på Moa då hon var liten bäbis. Åh en sån bedårande liten sötnöt! Jag hade ingen digitalkamera på den tiden, så Johan ställde upp med familjens. Kul att han hittade de gamla fotona i sin dator - det var värt allt! Ska självklart visa er hur underbart söt hon var, min tuss.

Ha en skön helg nu. Skrivs snart igen.

Kram!



Kolla kolla, det brinner!


Snajdar grillpinnar.


Korvtiggar-hunden.


Utsikt.



Honolulukojan?






Dagens projekt slutade i fiasko. Tråkigt, men jag skyller på snön. Jag fick för mig att jag ville uppsöka min barndoms utflyts- och grillplats. Letade på internet efter en skaplig karta över Marma, och for sedan iväg med hund och kamera. Jag kom till Myrbo och hittade vägen in i skogen som leder till vandringsleden, men den var inte plogad. Parkerade och tänkte försöka gå. Men då jag vandrat en tredjedel av sträckan, var jag less. Halvdjup snö och en låååååååång rak väg. Suck. Fick ge upp och vända. Nu väntar jag på våren, så att jag kan ta mig ut till "Honolulukojan", som den kallas. Platsen.

Jaja, Moa och jag fick oss en skön promenad i snö i alla fall. Det får duga. Åkte därefter till Älvkarleby, Konsum och köpte middagsmat. Får se vad jag svänger ihop...

Hoppas ni mår fint. Jag är trött efter igår, men annars på benen.

Kram! <3



Migrän...





Huvudvärk hela dagen - buhuuu, buhuu!

Har i alla fall planterat om några blommor, så det känns ju befriande. Nu kan de andas och växa igen. För övrigt en ganska dålig dag, längtar så otroligt efter sommaren. Kan det sluta snöa snart? Nu ska jag lägga mig och bläddra i boken "Alltid hungrig - Renée Voltaires mat" som jag fått av Annette. Gullesöta!

Sov gott mina vänner. Kram! 



Mitt första youtubeklipp...

 


Jaaa, jag vill ju att ni ska höra den där låten som jag berättade om i föregående inlägg. Det fanns ingen fil på youtube med bra ljudkvalitét, så då bestämde jag mig för att göra en egen liten musikvideo. Den är rätt simpel med bilder som jag tagit, men det är låten ni ska höra - så dissa inte.

Skriv gärna en kommentar efter att ni lyssnat. Då bli jag ju jätteglad.

KRAM! <3


Sommarminnen <3



Oset, Örebro


Idag njuter jag av att bara andas. Inte göra så mycket, utan gå lite djupare i mig själv och bara längta, drömma och vara i en skön värld. Har suttit uppkrupen i min fåtölj som jag fått efter morfar, lutat mig bakåt och kurat in mig i den luddiga filten som finns där. Tittat på några avsnitt av Leila och Brygglov. Ja, först trodde jag att programen var felstavade. Men Brygglov var något som bygglovsgänget körde en sommar. Helt underbara vyer i Stockholms skärgård och massor med sol. Åh, sådant värmer hjärtat.

Promenaden på förmiddagen var skön. lagom kall, lagom varm. Gick långt och njöt av det. Skottade en bra stund då jag kom hem. Både vår tomt och grannens. Hej och håå! Jag fryser fortfarande om fötterna.

Just nu sitter jag och lyssnar oavbrutet på Ane Bruns "Linger with pleasure". Jag kan inte komma på en vackrare visa. Den görmig lugn och avslappningen kommer på beställning. Ni som inte hört låten, borde verkligen ta tag i det. Ja, jag är förälskad i den - absolut. Ska snart rota fram morfars gamla dragspel och se om jag inte kan spela med i sången. Tror det kan bli en fin effekt. Mmm, jag känner mig ganska lättroad idag.

Jag har så ont i min fot. Suck! Den krånglar så fort jag suttit still en stund och vill gå... Undrar vad det är för fel på den egentligen? Om det var nåt med leden eller benet i foten, borde det göra ont jämt. Men så är det ju inte. Ja ja, jag får forska vidare på den saken. Haha!

Hmm, ska vi köra en kupp nu alla ni som läser. Vi håller våra tummar hårt och önskar innerligt att våren kommer SNART! Jag såg snödroppar idag i en rabatt, då det kan ju gå om vi anstränger oss. Ja, håll era tummar och önska fram solen tillsammans med mig. Hejja oss, vi klarar det! :)

Lägger upp några bilder från i somras. Vill ha lite färg här på bloggen, så det får passa bra med lite sommarminnen denna dag. Visst ser det underbart ut?

Stor kram till er alla <333





















Hemma igen och mycket effektiv!




(Örebro senast jag var där - det var ju liiite soligare.)


Hej, hej!

Åh, tiden som var kvar i Örebro var mycket trevlig. Vi promenerade, lagade mat, umgicks med folk, gick på bio och hade det så trevligt. Jag tycker som sagt mycket om Emmas vänner, som efter alla år även blivit mina vänner. På lördagen kom Johanna förbi och vi lagade härlig mat. Fläskfilé, grillade grönsaker, tzatziki och klyftpotatis. Mmmm. Därefter drog vi på bio tillsammans med Tessy och My. Män som hatar kvinnor var naturligtvis enormt bra och spännande. Alla var exalterade efteråt och jag kunde inte sluta tänka på filmen på lååång tid. Ojojoj så proffsigt filmad, jag var så nöjd.

Söndagen ägnades åt husmorsbestyr för Emmas del. Hon kom på att lägenheten höll på att gro igen, så hon fejjade och dammsög som bara den. Haha. Dagen gick fort och tågresan hem flöt på fint. Skönt! Tack Emma för dessa dagar. <3 Jag återkommer.

Då jag kom hem fick jag veta att en av våra grannar (och även en släkting till familjen), avlidit hastigt. Jag blev jättechockad och har fortfarande svårt att ta in det. Skönt ändå att dö i sömnen, men jobbigt att folk bara dör i vår släkt. Jag känner mig utrotningshotad. Eh... Ja, blir väl begravning sen. Suck.

Idag har jag varit otroligt effektiv och duktig. Då jag väl vaknade, gick jag en låååångpromenad med Moa. Det var halvsoligt och skönt. Därefter bakade jag bullar (JA, det är sant!!!) och dammade hemma. Sen kom fikabesök i form av min Annette. Härligt! Kan man babbla mer än vi gör? Tveksamt. Fick även några eftermiddagsrundor med Moa på köpet. Innan jag gick hem, var jag förbi Bertil och hälsade på också. Han blev glad och nöjd. Jaaa, effektiv var ordet. Haha!

Obs, bullarna blev jättegoda! Hurra!

Kraaam!



Emma blev leksugen på vår promenad.


Vår kockmiddag - duktiga vi är!


Bästa filmen!



God, seg morgon!





Sitter här i min provisoriska säng i Örebro och skriver. Kusin Emma finns bredvid mig i sin säng, med sin laptop. Haha, vi är sociala. Men, det kan vara skönt med en data-influerad morgon efter gårdagens bravader. Herregud, vi var då intensiva.

Tågresan hit gick fint på torsdagen. Innan jag for bjöd Annette på fika och vi babblade på som kulsprutor båda två. Hon var så snäll och gjorde verkligen min dag, bara genom att existera. En present fick jag också, så där utan anledning. En snygg kokbok av René Voltaire - eller hur hon nu stavar. Jättegulligt. <3 Väl i Örebro, for vi hit hem till Brickebacken och lagade snabbmat och tog sedan vårt pick och pack och gick till simhallen. Där träffade vi (efter lite om och men) My, Emmas kompis och simmade och plaskade. Hade det så skönt så. Det är så härligt med Emmas vänner, för alla är så glada och sociala. Precis så som mina vänner är. Kan det bli bättre? Nä. Kvällen avrundades med film i soffan. Jättetrevlig dag.

Igår var vi ner på stan och små-/storshoppade. Emma hade stort flyt på Visakortet, själv snålade jag. Men jag blir glad av att kika också - och Örebro har många fina inredningsbutiker som jag bara älskar. Vi åt lite på café Java och vilade våra stackars fötter, sen rände vi runt några timmar till. Innan vi kom oss på bussen hem, fullastade med påsar - dog vi nästan av trötthet!! Pust. Slutligen hade vi inhandlat både mat, dryck och allt vi behövde - så då ramlade vi hem.

Middagen bestod av lax och potatis, mammas recept. Massa gott! Drack ekologiskt och rättvisemärkt vin till maten och kände oss klart värda vår härliga middag. Kvällen blev lång med en massa you-tubande och drinkar. Vid halv tio kom Tessy och planen var att dra ner på stan och nån pub. Men vi hade så jäkla trevligt hemma i soffan, så vi stannade där. Snackade, skrattade och hade oss till klockan var två. Tiden gick verkligen fort - men det gör den ju då man har kul.

Jaaa, det är allt vi hunnit med här borta hittills. Idag blir det helt klart en slappare dag och det tycker jag passar utmärkt. Hoppas att ni har en härlig helg. Berätta gärna lite för mig vad ni gör.

Varm kram till er.


Domkyrkan.


Paus på Java.


Ännu en turistbild.


Vinprovning innan middagen.


Slappklädd efter den hektiska dagen.


Duktiga kockar!


Soffpotatis som kikar på båtresa.


Piggelindrink.


Sen började det spåra ur, hehe!


Ojoj...


Eh.


Sen glömdes fotografen bort och flickorna blev intima - hahaha!


Hopp, hopp...


Hmmm, fråga mig inte.


En avslutande bild - tack för en mysig kväll! <3



Tack alla ni!



Tack mina vänner!!


Tack alla som stöttade mig igår, jäklar vad dåligt jag mådde. Behöver ju inte gå in på detaljer, men jag kan ju säga att jag är lycklig att jag i morse vaknade upp utan smärta eller illamående. En skillnad på natt och dag, jag njuter verkligen. Hoppas jag aldrig mer ska uppleva en sån menssmärta, fy fasiken.

Idag är jag som sagt helt återställd och har roat mig med att söka utbildningar. Har hittat några fler som är intressanta och har försökt författa ett personligt brev, som ska bifogas i alla ansökningar sen. Tror jag har fått till det. Är dock inte klar, men blir det nog snart. Ska snart ta en promenad med Moa och Annette. Sen hoppas jag få träffa Johan en stund.

I morgon reser jag till Örebro i ett par dagar och träffat kusin Emma. Ska bli härligt! Kan hända att det blir dålig uppdatering här under de dagarna - men nu vet ni var jag är och att jag förmodligen har det jättebra.

Måste kila - tack igen för alla kramar. <33
PUSS!


Uuuuäääh!



Det här är defenitivt INTE min dag. Föreställ er den värsta av alla tjejveckor som någonsin existerat.

Mår så dåligt. :(


Rolig kväll i stan...



Igår var det skoj! Hade en lugn dag och en mindre lugn kväll. Annica skulle fira sin födelsedag ute, så vi sågs på Interpool tillsammans med Malin. Fick lift in av Ulla, Malins mamma - hur snällt som helst. Jag var lite för sluddrig, så jag småskämdes lite, hehe. men jag tänkte, att ska jag ut så har jag inte råd att dricka mig berusad på puben - så blev det som det blev. Hur som helst var det skoj.

Vi hurrade för Annica och drick lite drinkar. Efter ett tag kom kusin Mickan med Mia och en skock pojkar. Vi knölade ner oss runt vårt lilla bord och snackade skit. Skrattade mycket då vi skulle analysera alla runt bordet. Annica hade fått en bok om stjärntecken, så vi skulle kolla upp vad vi alla var för typer. Det spelades lite biljard också. Jag var glad de gånger jag träffade bollen med min kö... Jag tror jag och "Holmo" vann en omgång där. Fråga mig inte hur det gick till, men nån sa det. Runt midnatt gick bussen hem och snälla Ulla hämtade mig och Malin i centrum - och jag fick skjuts ända fram till dörren. Hur underbart som helst. Tur att alla jag känner är små änglar. <33

Idag vaknade jag först runt nio och käkade frukost. Huvudvärk och hjärtklappning är ju inte så underhållande, så jag resignerade och gick och lade mig igen. Nästa gång vaknade jag halv tolv, det var mer humant. Har städat här hemma, läst lite och ska nu snart träffa Susanna för en promenad och lite te. Ska bli trevligt.

Ja... det är väl vad som hänt denna helg. Intressant va? Haha! Återkommer med fler spännande anekdoter från mitt liv snart. Kul att du läste! <333

Kraam och på återseende.

(Kommer nån bild från kvällen sen, om jag lyckas fjäska åt mig nån från Malin eller Annica.)


RSS 2.0